tisdag 26 maj 2009

Använd din röst för jobben den 7 juni!

Som ett exportberoende land har vi i Sverige dragit stor nytta av vårt EU-medlemskap. Den fria rörligheten av varor och tjänster har påtagligt ökat handeln och därmed bidragit till att främja sysselsättning. I det kommande valet till EU-parlamentet ställs två huvudalternativ mot varandra dels socialdemokraternas som vill att EU ska detaljstyra hur arbetsmarknaden ska fungera dels det moderata synsättet där parternas självständighet att forma förutsättningarna ska försvaras.

Den svenska modellen är en unik tradition för hur arbetsmarknaden organiseras. Ett stort ansvar lämnas åt arbetsmarknadens parter att själva komma överens om vilka villkor och löner som ska gälla. Samtidigt är det politikens uppgift att skapa förutsättningar så att den svenska modellen kan behållas. Vår modell saknar motsvarighet i många delar av Europa – där politikerna sätter lagstadgade minimilöner, kollektivavtal kan utsträckas genom lag och anställningsskyddet är svagare.

Medlemskapet i EU innebär ytterligare en aktör som kan påverka svensk arbetsmarknad. Det finns många positiva exempel på EU:s betydelse för svensk arbetsmarknad och jobbtillväxt. Tjänstedirektivet kommer att bidra till att nya jobb växer fram. EU:s arbetsmiljöarbete sörjer för trygga arbetsplatser. Det regelförenklingsarbete som EU påbörjat förenklar företagares tillvaro.

Samtidigt är det viktigt att EU inte går för långt i sitt beslutsfattande. Vi moderater menar att arbetsmarknadspolitiken ska utformas i varje medlemsstat. Detta är avgörande för att den svenska modellen ska kunna bevaras. Därför ska EU inte bestämma löner eller ange i detalj hur enskilda arbetsplatser ska planera sina arbetstider. Alla medlemsländer har olika lösningar, som måste respekteras. Vi moderater har därför sagt nej till nya arbetsrättsregler på EU-nivå, eftersom nationella lösningar kan anpassas bättre till nationella traditioner.

Svenska socialdemokrater står för en helt annan linje i Europaparlamentet. Där har man mycket aktivt drivit frågan om EU-reglering av vilka arbetstider som ska gälla i medlemsstaterna. Syftet med arbetstidsdirektivet kan verka vällovligt, men innebär i praktiken att det är EU – inte arbetsmarknadens parter – som reglerar arbetstiderna på svensk arbetsmarknad.

Parterna har fråntagits ansvar och inflytande, och kan till exempel inte längre bestämma fritt kring jourtid eller när kompensationsledighet ska förläggas. Det ställer till stora problem för vården, till exempel äldreboenden, som är vana med flexibilitet och uppgörelser med medarbetarna om hur scheman ska sättas, men som nu inte längre kan göra detta.

Dessutom vill svenska socialdemokrater omförhandla EU:s utstationeringsdirektiv som syftar till att klargöra vilka regler som ska gälla när EU-medborgare arbetar i andra länder. Sedan utstationeringsdirektivet tillkom har EU utvidgats. Många nya medlemsländer har en helt annan syn på vilka villkor som ska gälla på arbetsmarknaden. Risken är stor att resultatet av en eventuell omförhandling skulle bli ett betydligt sämre skydd mot lönedumpning och mer lagreglering. Att riva upp utstationeringsdirektivet är därför ett allvarligt hot mot den svenska modellen. Slå vakt om den svenska modellen och rösta moderat den 7 juni!

lördag 9 maj 2009

Europadagen en dag för eftertanke

Den 9 maj infaller Europadagen. Vi har förmånen att se tillbaka på ett Europasamarbete som varit mycket framgångsrikt. Utångspunkten att slippa krigets fasor har EU förhindrat. En inre marknad för varor och tjänster som idag omfattar 490 miljoner invånare. Ett EU där det är självklart att som ung studera i ett annat EU-land. En valuta som tävlar med dollarn om att vara världsvaluta. Att summera så här långt visar att samarbetet inom Europa nått långt på många områden där grundtanken var rätt visionär vid lanseringen. Men det är i dessa dagar vi måste se framåt och även fundera vilket EU vill vi ha de närmaste 60 åren. Vill vi ha ett EU som grottar ner sig i detaljer som styr vardagen eller vill vi ha ett EU där gemensamma beslut är svaret på våra gemensamma problem? Det är den senare frågeställningen jag ansluter mig till.

Ett EU som lyfter blicken vågar se problemen i vitögat hur vi tillsammans kan lösa klimatkrisen, hur vi tillsammans kan säkra betalningssystem och banksystem när finansmarknaden svajar, hur vi tillsammans kan ta upp kampen mot organiserad brottslighet, hur vi tillsammans slår vakt om frihandeln som ett sätt att bygga välstånd och välfärd. Det är dessa frågor jag vill att EU jobbar mer aktivt med. Då kan man om 60 år se tillbaka på den tid då vi ställdes inför en rad svåra avvägningar men lyckades fokusera på rätt svar.

Du kan göra skillnad genom att gå och rösta 7 juni. Din åsikt får genomslag i den politik som Eu-parlamentet fastställer och skapar förutsättningar att hantera dessa frågor på rätt sätt.